Jag är tom på något sett, men ändå har jag snart arslet fullt med saker att göra..
Jag vet inte varför jag känner såhär, varför jag känner en smärta i bröstet..

Men jag vet att vi kommer få varandra tillslut..
Vi kommer hitta varandra igen, vara tillsammans och glömma det som hänt..
Jag kommer aldrig att lämna dig eller din sida igen, även om det var du som lämnade mig, oss.

Jag vill bara skrika ut smärtan och låta tårarna rinna, men jag kan inte..
även om jag är själv i min lägenhet så kan jag inte få fram allt...

Visst att tårar kan komma, men att skrika efter dig och be dig komma tillbaka kan jag inte.. det enda jag vill är att ha dig här, känna din hand på min axel och höra dig säga, "bra! du kan ju"..  

Jag kommer aldrig få känna den underbara känslan igen :(

Dagen du försvann spelas fortfarande upp i mitt huvud dagligen.. 
Då ja nästan körde in i polisbilen i backen upp...
När de 3minuter senare kom till dörren, sa de hemska orden och jag gick i trans ut mitt på vägen och bara skrek, jag såg mammas och emmas ansikten ifrån fönstret när ja stod på vägen... Skrek ännu mer, grät som fan och ena polisen bara stod där, stackarn han kunde inte göra ngt.  

De hemska telefonsamtalet till Sebbe, då jag knappt kunde stå på benen. Och när polisen ledde mig till polisbilen.. 

hemskaste dagen i mitt liv... mitt liv hade försvunnit, ialla fall en bit utav de, en väldigt stor bit.. det käraste jag hade.. min bästa vän..

Ibland känns det som att jag inte orkar mera. Att ta de där beslutet om att göra allt lite lättare. Men att jag inte kan, tänker på Emma och mamma, de ska aldrig behöva gå igenom samma sak igen.. ALDRIG!

Men ibland är det jobbigt att veta att man inte kan göra ngt när man själv vet att båda behöver mig... Känns tungt att vara 22-24 mil hemifrån..  från sin trygghet..

Pappa, jag behöver dig. Jag saknar dig så! <3    13 Maj 
 Dagen jag gjorde de hemskaste i mitt liv.
Tog farväl till den jag älskade mest..
Jag vet inte vad jag ska göra längre...
Jag fejkar mitt sätt att leva, säger att jag mår bra när jag inte gör.
Ibland hittar jag ett sätt att glömma för en liten stund.. 
Men känslan av ensamhet kommer alltid tillbaka..

och till dig som känner sig träffad nu när ja skriver detta:
Jag är så himla glad över att du finns i mitt liv..
Även om du inte vet så får du mig att må bra, göra livet lite lättare, försöka gå vidare även om det är svårt. Till dig är jag evigt tacksam <3 jag älskar dig för den du är, ärlig och säger alltid vad du tycker.. 

Pappa, jag vill bara ha dig tillbaka<3

ännu en sömnlös natt inatt, det känns ju inte bra för min kropp.. den tar för mycket stryk just nu.. hade en sån smärta i kroppen så att jag låg och grät för att jag inte viste vad jag skulle göra för att få bort det.. satt att snacka med eric och det hjälpte väl lite inte så mkt men lite.. de känns skönt att han finns här när jag behöver prata med ngn... bättre vän här på campus kan man inte ha! <3

Sanningen om ensamheten kan inte vara skrämmande än vad den är nu.. 
jag saknar verkligen att ha ngn så nära som jag va med Robin, Martin och puckobarnet..   Jag vill ha tillbaka det..

för att dra i lite positivt i detta blogginlägg så spenderade jag lite tid med mr D härromdan och vi åkte bil och hade det allmänt trevligt hemma hos honom.. Sjukt bra att verkligen kunna sova, jag sover verkligen bra när jag sover med honom..

Lycklig är den tjej som har honom! Ge mig honom!